Bok 9 2015 - Felicia försvann av Felicia Feldt
Fick syn på den på bibblan och kunde inte låta bli. Som när jag har svårt att inte bläddra i skvallertidningar om de ligger i något väntrum. Och snabbt gick den att läsa. Tur det, annars tror jag inte jag hade klarat av att läsa färdigt. Känslan av att tjuvläsa dagboksanteckningar om något väldigt infekterat. Rent litterärt får jag inte ut mycket av den här boken. Jag förfärar mig en del, jag undrar vad som är sant, jag vill höra fler versioner. Men det här är bara räckor av anklagelser och självömkan som inte leder någon vart. Googlade fram ett par recensioner som ändå menade att språket var bra. Jag vet inte jag. Det var ju inte journalistprosa (det värsta jag vet) men det låg istället nära sådan prosalyrik som i mina öron mest klingar pretentiöst. Nä! Men lite sugen att läsa Anna Wahlgrens självbiografier blev jag allt. Det här var för övrigt en bra recension som jag skriver under på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar