Bok 4 2015 - Trollvinter av Tove Jansson (omläsning)
Det finns en muminbok för varje årstid. Det här är förstås vinterns, men också den tidiga våren, vårvinterns. Vårvintern när solen skiner över snön, det skymtas fläckvis mark under den och talgoxen sjunger vårsånger. Jag tror att personer uppväxta norr om Dalälven är mer känsliga för den, vårvintern och den stora vårväntan. En solig dag framåt och två snöstormar tillbaks. Mumintrollet som hänger guldband i öronen den första dagen som solen väntas tillbaka och sedan i förtvivlan ser den försvinna bortom isen igen. Isen, jag tänker på den massiva runt Helsingfors vintern 2009-2010, hur jag efter jobbet gick ut på den och undrade hur den nånsin skulle kunna smälta hur mycket än solen sken.
Det var en dag med vårvinterkänsla och jag låg på soffan i min blandning av sjukskrivning och gravidledig väntan och läste nästan hela boken i ett svep. Tänkte på hur flera av böckerna har uppväxt och frigörelse som ett tema, barner som provar att släppa taget om familjen. I den här boken alltså Mumin som på egen hand tar sig an vintern. Samt alla oväntade och svältande gäster som dyker upp efter den stora kylan. Lär känna Too-ticki och andra mer skygga varelser, ser lilla My mest på avstånd när hon tillägnar sig alla vintersporter. Klarar sig, ända tills isen spricker, My behöver räddas och Mumin räddar men rämnar i vattnet. Då blir han förkyld. Och då vaknar mamman. Ännu behöver han mamman att återvända till och omhändertas av. En fin bild av en uppväxt, en sån med frihet under ansvar och en självklar trygghet i bakgrunden.
Det finns en muminbok för varje årstid. Det här är förstås vinterns, men också den tidiga våren, vårvinterns. Vårvintern när solen skiner över snön, det skymtas fläckvis mark under den och talgoxen sjunger vårsånger. Jag tror att personer uppväxta norr om Dalälven är mer känsliga för den, vårvintern och den stora vårväntan. En solig dag framåt och två snöstormar tillbaks. Mumintrollet som hänger guldband i öronen den första dagen som solen väntas tillbaka och sedan i förtvivlan ser den försvinna bortom isen igen. Isen, jag tänker på den massiva runt Helsingfors vintern 2009-2010, hur jag efter jobbet gick ut på den och undrade hur den nånsin skulle kunna smälta hur mycket än solen sken.
Det var en dag med vårvinterkänsla och jag låg på soffan i min blandning av sjukskrivning och gravidledig väntan och läste nästan hela boken i ett svep. Tänkte på hur flera av böckerna har uppväxt och frigörelse som ett tema, barner som provar att släppa taget om familjen. I den här boken alltså Mumin som på egen hand tar sig an vintern. Samt alla oväntade och svältande gäster som dyker upp efter den stora kylan. Lär känna Too-ticki och andra mer skygga varelser, ser lilla My mest på avstånd när hon tillägnar sig alla vintersporter. Klarar sig, ända tills isen spricker, My behöver räddas och Mumin räddar men rämnar i vattnet. Då blir han förkyld. Och då vaknar mamman. Ännu behöver han mamman att återvända till och omhändertas av. En fin bild av en uppväxt, en sån med frihet under ansvar och en självklar trygghet i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar